
Jag har i princip sovit bort en hel helg men nu har jag äntligen vaknat till lite och är pepp och glad, vilket är ganska otajmat med tanke på att det är nu jag faktiskt borde sova. Hur som helst, jag har precis ätit en mycket försenad middag och snott en stor, skitmysig och röd hoodie av Hannah och nu sitter jag och lyssnar på Gnarls Barkley. Det gör mig nostalgisk, jag tänker på Portugal i våras och saknar frihetskänslan, värmen och att dricka öl och se palmer och citronträd. Och att åka nattåg! Nattåg är det bästa, trots för lite utrymme, sunkiga toaletter och stress så finns det ingenstans som jag tycker om att sova på lika mycket. Att se landskapen flyta förbi utanför och känna sig så på väg någonstans, det slår allt. Jag vill ut och tågluffa våren/sommaren 09 också, det borde nästan bli ett nyårslöfte. Det är det här med ekonomi bara.... Men hm, det var inte alls det här jag skulle skriva om nu. Jag skulle skriva om Gnarls Barkley, att de där klassiska låtarna som jag en gång fastnade för faktiskt känns ganska just nu.
Come on now,
who do you, who do you, who do you,
who do you think you are,
Ha ha ha bless your soul
You really think you're in control
Well, I think you're crazy
I think you're crazy
I think you're crazy
Just like me
(Portugal-nostalgi!)