Dagen då jag fick nog av nyckelpigor

Blir så väldigt bortskämd med fina dagar här; varje dag är ett mindre äventyr. Idag har tillbringats i hamnen. Efter en lång promenad kom vi fram till en tokfin plats vid havet. Där vi åt falafel. Sedan upptäckte vi nyckelpigorna. Nyckelpigor precis överallt - nyckelpigor som klättrade upp på ens ben, flög in i väskorna, nyckelpigor i luften, på marken, i håret, på kläderna, på armarna. Överallt. Massakrerade nyckelpigor och nyckelpigsblod på marken, man kunde omöjligt sätta foten någonstans utan att trampa på levande eller redan döda nyckelpigor. Vilket slutligen, efter ett från min sida mycket tappert men misslyckat försök att ignorera det hela och koncentrera mig på att läsa Johnny Panic, fick oss att överge den tokfina platsen och vända om. Några timmar senare gick vi till Konsum för att köpa godis, varpå vi märkte att det pågick någon form av endagsfestival i bästa folkets park (Efter att ha guidat två flummiga reaggemänniskor genom godisdjungeln. Haha. Det är förresten roligt - hur mycket vi tvingats prata engelska de senaste dagarna. Massa turister!). Vilket, så klart, ledde till att vi fastnade där. Tills sista bandet slutat spela. Mys. Mitt under en låt av något svårkategoriserat och rätt brötigt band råkade vi vända oss om, och fick syn på en fullkomligt oskygg liten vildkanin en halvmeter från oss. Mitt bland alla packade människor! Märkligt, och fint. Nu är vi nyligen hemkomna igen. Gosh, jag verkligen älskar att bo här. Kan inte ens minnas sist jag kände så här starkt för en plats så snabbt.