Helgen var sjukt fin, febern till trots. På något märkligt vänster lyckades jag glömma bort att dokumentera båda födelsedagsbarnet och själva firandet. Underbart att träffa familjen igen. Det hade blivit höst på riktigt där uppe. Nu är jag tillbaka i Malmö, hos en Abi djupt förankrad i tvdeckare och insekter som har sex och en Vicky som bakat över tre plåtar kanelbullar. Känns fint. Vad som väntar är en vecka av intensivt tentapluggande. Trots en tokförskylning som vägrar ge med sig (och till följd av det febervågor och någonting som gränser till dövhet på vänster öra), tentastress och en enorm tacksamhet över att vara hemma igen så känner jag... ett ihärdigt växande ressug. Jag längtar efter oupptäckta storstäder, nya perspektiv och främmande lukter, eller alternativt London/Berlin. Berlin är femhundra kronor och ett antal busstimmar bort. Jag är så enormt sugen. Samtidigt som jag rent rationellt inser att det ju verkligen inte finns tid för sådant just nu. Eller kraft. Kanske inte ens pengar.
